Antalet informanter i forskningen

I och med att det ändå är en doktorsavhandling som jag arbetar med, funderar jag allt emellanåt om jag kommer att få ett tillräckligt omfattande forskningsmaterial med elva informanter. Alltså borde jag försöka hitta ännu flera informanter till forskningen? Men efter att jag läste igår kväll något ur Monica Londens (2004) doktorsavhandling ändrade jag åsikt. Londen hänvisar i avhandlingen till en opublicerad rapport som Brita Edlund gjort 1999. Enligt den här rapporten finns de flesta av de 36 döva som är födda mellan 1969-1987, och som har en finlandssvensk bakgrund, bosatta i Sverige. Några är bosatta i Finland.

Det här är intressanta siffror för mig. Trots att informanterna till min studie är födda mellan 1977-1996, rör sig uppskattningsvis det totala antalet döva med en finlandssvensk bakgrund också i den här åldersgruppen kring 40, eller något mindre. Det här betyder att informanterna till min studie utgör ca 26-31 % av det totala antalet döva med en finlandssvensk bakgrund födda mellan 1977-1996.

Tyvärr går det inte att veta 100 % säkert om det här stämmer. Men det är hur som helst intressanta siffror och de bekräftar att jag kommer att få ett tillräckligt omfattande forskningsmaterial. När jag sedan ännu intervjuar alla informanter två gånger, borde det här vara alldeles ”klart som korvspad”.

Källor:
Londen, Monica (2004) Communicational and educational choices for minorities within minorities. The case of the Finland-Swedish Deaf. University of Helsinki, Department of education research report 193.

Edlund, Brita (1999) Rapport om teckenspråkig undervisning för finlandssvenska döva. Opublicerad rapport. Det finlandssvenska specialpedagogiska resurscentret.

Stipendieforskarens vardag

Jag har gjort upp en plan för det här året som tydliggör för mig när intervjuerna ska göras, vilka evenemang och seminarier jag ska delta i och annat som behöver göras för att föra forskningen framåt. Nu återstår det att göra en budget för det här och sedan ansöka om stipendier från olika fonder och stiftelser för att också få finansiering att kunna förverkliga planen. Som stipendieforskare är jag till 100 % beroende av den här finansieringen. Det här betyder att jag använder rätt mycket tid just nu till att få ihop bra ansökningar som tydligt förklarar varför just den aktuella fonden/stiftelsen ska bevilja mig understöd.

Samtidigt som jag arbetar med olika stipendieansökningar fortsätter jag att analysera de intervjuer som jag hittills gjort. Det är frågan om sju intervjuer som jag gjorde i november-december 2012. Intervjuerna videobandades, så jag går igenom videomaterialet och tillika det transkriberade materialet (intervjuerna nedskrivna till text). Det här är riktigt intressant, men tidskrävande. Redan förra sommaren började jag med den här analysen.

Varför behöver den här första analysen göras? Jo, den kommer att ge mig en en intervjuguide för den andra intervjun som jag ska göra med alla informanter. Intervjuguiden hjälper mig att få rikt och djupt intervjumaterial som berättar om informanternas livserfarenheter, identitetsutveckling och upplevelser av sitt medborgarskap.

Det är alltså mycket på gång just nu, och så ska det vara! Det hör också till stipendieforskarens vardag.

Seminarium om teckenspråken i Helsingfors 12.2

Onsdagen 12.2 steg jag upp tidigt för att ta flyget till H:fors från Kronoby. Som alltid var jag lite smånervös inför att flyga, men flygresan gick bra och jag såg fram emot en intressant och givande dag. Det var femte gången teckenspråksdagen firades och det här året hade riksdagsledamot Mikaela Nylander (sfp), Finlands Dövas Förbund rf och Finlandssvenska teckenspråkiga rf gemensamt ordnat ett seminarium som handlade om teckenspråken i Finland.

Seminariet hade ett mångsidigt program där teckenspråkens juridiska ställning i Finland och situationen för teckenspråkiga elever i grundutbildningen skulle diskuteras av representanter ifrån utbildningsstyrelsen, forskare, representanter ifrån organisationerna och politiker från olika partier. Seminariet hölls i Lilla parlamentet och tolkades till både finlandssvenskt och finskt teckenspråk.

Det här var ett seminarium som jag bara inte kunde missa och det var många andra som tyckte detsamma. Auditoriet i Lilla parlamentet fylldes till bredden med studerande inom området, forskare, företrädare för organisationerna, politiker samt andra intresserade av teckenspråken.

Vad diskuterades egentligen på seminariet? Här kommer det som jag ansåg att var det viktigaste:

– Mikaela Nylander tog fram i inledningen bl.a. att som minoritet inom minoriteten är finlandssvenska döva i en sämre ställning gentemot finska döva. Vidare önskade Nylander att liknande seminarier i fortsättningen också kommer att ordnas så att beslutsfattare får möta teckenspråksanvändare för en dialog. Hon önskade också att ett nätverk av beslutsfattare skulle skapas för att de tillsammans skulle kunna arbeta för att förbättra teckenspråkens ställning.

– Markku Jokinen konstaterade att döva alltid varit en del av Finland och dess kulturarv samt att Finland har två nationella teckenspråk: det finska och det finlandssvenska teckenspråket.

– Janne Kankkonen levererade en väldigt tydlig och i mitt tycke bra presentation om det Finlandssvenska teckenspråket och dess hotade ställning. Han hade ritat en bild som föreställde en vattenkran som var strypt. Från den här vattenkranen droppade en väldigt liten vattendroppe ner på några blommor som var uttorkade. Den här bilden åskådliggjorde situationen för finlandssvenska döva. Just nu bedrivs en passiv assimileringspolitik dvs ibland görs enstaka åtgärder (=blommorna vattnas för sällan) och det Finlandssvenska teckenspråket hotas att försvinna. För att förbättra situationen för finlandssvenska döva behövs ett revitaliseringsprogram för det Finlandssvenska teckenspråket (=det här skulle göra att vattenkranen skulle öppnas och blommorna skulle börja växa och må bra). Det här skulle i sin tur möjliggöra utbildningsmaterial på Finlandssvenskt teckenspråk.

Den passiva assimileringspolitiken åskådliggjord i bild av Janne Kankkonen

– Leena Harkimo sa att kunskap om det Finlandssvenska teckenspråkets hotade ställning behöver spridas.

– Justitieminister Anna-Maja Henriksson berättade att målet är att stifta en allmän teckenspråkslag under den pågående regeringsperioden, något som hon själv hoppas på att ska kunna uppnås. Henriksson tar upp problematiken om det Finlandssvenska teckenspråkets hotade ställning och avsaknaden av utbildning i och på Finlandssvenskt teckenspråk.

– Många av de som presenterade/kommenterade under dagens seminarium sa att de lärt sig mycket nytt under dagen, ex. att teckenspråkigas liv måste granskas ur en språklig- och kulturell synvinkel. Det positiva var också att många av politikerna ville delta i det nätverk som Nylander önskade skapa och som hon nämnde om i inledningen.

Ja det var seminariet. En artikel om seminariet publicerades också på Yle nytt. Klicka på länken för att ta del av artikeln på nätet: http://svenska.yle.fi/artikel/2014/02/12/passiv-assimileringspolitik

Seminariet gav en hel del intressant information och stärkte igen min motivation att fördjupa mig i den finlandssvenska teckenspråksgemenskapens situation genom min studie. Mera om vad som händer med den kommer jag att skriva om i ett annat inlägg. Det här inlägget blev alldeles tillräckligt lång att läsa.

God Jul

En riktigt God Jul och Gott Nytt År 2014 hälsas till Er alla! Hoppas ni får en lugn och fin jul med lagom mycket julklappar! Roligt att få in min första video lagom till julen. Beklagar bakgrunden. Jag har ingen studio, utan ett gammalt lakan får fungera som ”studio”.

Mörkt det är i huset.

Det är mörkt överallt. Nu om någonsin känns det bra att tända ljus. Ljusen lyser upp och får mig att varva ner vid kaffebordet för en stund. I ett hörn på en gammaldags pall sitter två tomtar emellan en lykta och varslar om att julen snart är kommen.

Min sambo och jag kom hem igår kväll från en resa. Vi besökte Helsingfors över veckoslutet och passade på att köpa lite julklappar och äta gott. Det var en bra och välbehövlig resa för oss båda, men all trängsel i Helsingfors så här inför julen, gjorde att det var skönt att komma hem igen. Här hemma i Purmo finns ingen trängsel, ingen köphysteri utan bara ett vardagligt lugn. Ett lugn som uppskattas bättre nu efter Helsingforsresan.

En hjälpreda med klös

Måste presentera en gullig hjälpreda i forskningen; katten Willis. På bilden är han ännu något ung. Han har växt till sig en hel del nu, men han är alltid lika charmig när han kommer in i kontoret och vill ha uppmärksamhet. Han tycker speciellt mycket om att ligga på mina papper och oftast just de papper jag behöver!

En efterlängtad uppdatering i bloggen

Det har varit en rätt tuff sommar och höst då min inte alldeles exemplariska hälsa tvingade mig att lägga i en lägre växel. Nu börjar det äntligen kännas bättre och jag har kunnat lägga i en högre växel igen. Det här betyder att jag kommer att bli mera aktiv med att skriva i bloggen och rapportera om forskningen allt eftersom det nu också börjar hända mer med forskningen.

Vad har då hänt efter festligheterna i somras?

Jo, jag har börjat analysera det första intervjumaterialet och videomaterialet som jag fick genom intervjuerna jag gjorde i november-december 2012 (sju intervjuer totalt). Det här är ett rätt stort arbete och kommer att ta någon månad ännu. Till forskningsarbetet hör förutom analysen att arbeta med annat också och delta i olika evenemang. Ett av de trevligare arbeten under tidig höst var att få vara gästkolumnist i tidningen Respons.

Bild på min kolumn i tidningen Respons nr 3, sid 7.

Ett trevligt evenemang i september som jag deltog i var en doktorsdisputation och festligheterna som följde därefter, den sk karonkkan. En kollega till mig i Sosnets forskarskola visade vägen för oss andra och det ingav oss hopp om att det är möjligt att få en doktorsavhandling färdig.

”Uttryck dig på teckenspråk” är en kurs som ordnades av Finlandssvenska teckenspråkiga rf 8-10 november, och den var unik i och med att den var den allra första kursen på och i finlandssvenskt teckenspråk som ordnats av teckenspråksgemenskapen själv. Ödmjukt deltog jag i kursen och försökte ta alla intryck till mig, vilket alla gånger inte var så lätt då mina egna teckenspråkskunskaper är något begränsade. Ca. 20 medlemmar inom den finlandssvenska teckenspråksgemenskapen deltog i kursen, och ytterligare några från den finska teckenspråksgemenskapen samt några hörande. Det var en kurs som uppmuntrade deltagarna till diskussion och analys av språkets betydelse för teckenspråksgemenskapen. En kurs som behövdes och som förhoppningsvis kommer att få en uppföljare. Kursen gav mig också ytterligare motivation och inspiration på alla sätt och en välbehövlig puff framåt med forskningen.

Problemet med semester när man är forskare

Det finns fördelar och också en del nackdelar med att vara stipendieforskare. Som stipendieforskare måste man vara alert och kunna marknadsföra sin studie bra och samtidigt lita på att det finns fonder som är intresserade av att stöda forskningen ekonomiskt. En av nackdelarna så här i juli är problematiken över hur ordna sin semester? Eller rättare sagt, har jag rätt att ta ut någon semester överhuvudtaget?

Efter en lång tids fundering över det här har jag kommit fram till att alla människor behöver ledighet för att samla krafter och få ånyo inspiration till sitt arbete, och det här gäller också för oss forskare. Därför tar jag speciellt nu under juli månad alltid några dagar här och där ledigt utan att direkt få dåligt samvete över det. Ibland lyckas det bättre att släppa taget och njuta av ledigheten, och ibland gnager oron där….lite bättre känns det när romanen jag just läst ger mig ytterligare inspiration till att fortsätta forska. Helt bortkastad med andra ord är inte ledigheten.

Jakobstads Nejdens Döva rf ordnade till fest 13-14.7

Ja, nu har det firats i dagarna två och vilka fester det var! På lördagen firades föreningens 90-åriga tillblivelse och på söndagen att det var 150 år sedan dövstumskolan i Pedersöre/Jakobstad grundades. Under lördagen fick alla nästan 90 personer som deltog ta del av ett intressant program med bl.a. historik av författare Anita Hellöre och festtal av Markku Jokinen. Däremellan åt vi god mat och diskuterade livligt med bordsgrannarna. Programmet avslutades med Vårt land på teckenspråk som leddes av kvällens speaker Bror-Erik Majors och till sist kaffe och tårta som föreningen bjöd på dagen till ära. Efter det fortsatte minglandet och diskussionerna till sen natt.

Söndagens program inleddes på Pedersöre kyrkogård där vi uppvaktade Anna Heikel vid hennes grav. Därefter flyttade vi oss till församlingscentret och vid gravgården där uppvaktade vi även Lorentz Eklund och Petter Stade vid deras respektive gravar. Alla dessa hade i tiderna fungerat som lärare vid dövstumskolan i Pedersöre/Jakobstad. Efter en god köttsoppa vid församlingscentret for vi vidare till Hällsand där Birgitta Wallvik berättade om dövstumsskolan. En teckenspråkig festmässa hölls därefter utomhus med dövpräst Maria Lindberg och före vi fick kaffe som vid det här laget många suktade efter, höll jag en kort föreläsning om min studie och mina initiala upptäckter vid de första intervjuerna.

Det var två intensiva dagar och festligheterna gästades av ett mycket stort antal personer, nästan 100 personer! Jag är tacksam över att jag fick vara med om festligheterna både som privatperson och forskare, men dessa två roller är många gånger rätt svår att hålla isär! Det här var en stor social och kulturell händelse inom dövsamfundet och det gjorde att det var intressant med tanke på forskningen att också delta. Det här kommer att analyseras närmare i något annat blogginlägg.

Bloggen, världens bästa verktyg

Efter föreläsning och en workshop med blogg experterna Peppe, Linn och Karin vid Sursik skola ikväll har jag äntligen fått en början på den blogg jag länge har haft i tankarna att skapa. Tack Peppe, Linn och Karin! Nu blir det självstudier och som nästa punkt ska jag lära mig hur jag ska få in videobandat teckenspråkigt material i bloggen. Fortsättning följer…